Statist i TV-serien Svärtan
Övrigt
Statist i TV-serien Svärtan, Del 1:
”Stå där och se naturlig ut”
26 maj 2025
Det hela började i mitten av december 2021 när John berättade att han jobbade med en långnovell med titeln Sommaren 1985. Han jämförde den med The Body av Stephen King, eller som han sa, ”På sätt och vis min version av ’The Body’, fast på många sätt inte”. Långnovellen blev senare en bok och i samband med boksläppet berättade John i Nyhetsmorgon på TV4 att man redan börjat arbeta med en filmatisering. I januari 2025 offentliggjordes att boken skulle bli TV-serien Svärtan på SVT och i min roll som webmaster för JohnAjvideLindqvist.com fick jag då möjligheten att besöka inspelningen för att skriva denna artikel. Senare bestämdes det dessutom att jag även skulle få en statistroll.
Några veckor innan jag skulle infinna mig kontaktades jag av Josephine Adams, ansvarig för statisterna. Jag fick instruktioner om hur jag skulle ta mig till den minst sagt svåråtkomliga inspelningsplatsen ute på Ingmarsö. Jag fick även veta att jag skulle prova ut 80-talskläder på plats.
De undrade även om jag kunde klara mig utan mina glasögon och, betydligt mer dramatiskt, kunde jag tänka mig att raka av mig mitt skägg? Mitt kära skägg som jag haft i de senaste 12 åren och bara rakat av två gånger under den tiden? Jag svarade givetvis ja direkt. Inte tusan skulle skägget få stå i vägen för min debut.
Före och efter glasögon och skägg.Några dagar innan mitt eget besök gjorde John själv sin cameo tillsammans med sin fru Mia. De spelade öbor som stod i kö inne i lanthandeln. John skickade en bild som jag lade upp på hans hemsida och där ser man vilket arbete som lagts ner på att återskapa 1985. Kläder, löpsedlar, miljöer och rekvisita såg helt rätt ut och jag blev om möjligt ännu mer peppad på att få komma dit själv. 
Jag och Mia uppklädda för våra cameoroller i Svärtan (Sommaren 1985) . Vi heter Allan och Sussie. Anser vi. / JohnFör att slippa gå upp mitt i natten övernattade jag i Åkersberga och tog sedan färjan ut till Ingmarsö tidigt på morgonen. Redan under promenaden från bryggan till kostym och mask förstod jag varför man valt ön som inspelningsplats. Det kändes verkligen som att promenera rakt in i boken. Kläderna bestod av en färgglad joggingdress och märkliga skor som fick mig att se 80-talsaktig ut. Jag ska erkänna att jag först undrade om produktionen drev med mig, men efter lite googling visade det sig att de faktiskt träffat helt rätt. Resultatet var att jag såg precis lagom töntig ut enligt dagens mått.
Min förvandling till 80-tals person.En stor del av statistlivet visade sig bestå av att vänta: vänta på kläder, vänta på smink, vänta på transport och vänta på att få komma till inspelningsplatsen men efter någon timme var det äntligen dags.
Man hade till och med hittat en gammal telefonkiosk.Väl framme fick vi snabbt lära oss de viktigaste reglerna:1. Titta aldrig in i kameran. Detta kan låta enkelt men om man samtidigt ska se naturlig ut och röra sig och titta runt omkring sig så är det väldigt lätt att man tittar just in i kameran.
2. Rör dig så du ser naturlig ut men rör dig inte så mycket att du stjäl uppmärksamheten från skådespelarna och den scen som spelas in.
3. Mima när du pratar och gör det trovärdigt. Pratar man högt kan det fångas upp av mikrofonerna.
Just den där biten med att ”se naturlig ut” visade sig vara betydligt svårare än man kan tro. Hur står man egentligen naturligt när någon säger åt en att stå naturligt?
Den första scenen som spelades in var på bryggan där Johannes (Linus Rogsgård) möter Felicia (Stina Kristiansen). Man filmade om och om igen från olika vinklar och det blev snabbt tydligt hur mycket arbete som krävs för bara några minuters färdig TV.
Johannes (Linus Rogsgård) och Felicia (Stina Kristiansen) på bryggan.Min egen debut skulle bli att jag gick bakom Johannes och Felicia ner mot båten. Jag skulle komma sist i en rad på tre och jag stod redo med min väska när signalen kom. Jag tog ett steg och precis då ropades det ”Tack!”. Det var över innan jag ens hunnit debutera.
Jag är redo för min debut när det ropades ”Tack!”.Min riktiga debut skedde istället vid ett fikabord på bryggan där jag satt med en termos och kaffemugg och låtsades dricka kaffe. Termosen var tom och muggen hade hål i botten, vilket gjorde kaffedrickandet lite mer avancerat än planerat, men på något sätt lyckades vi ändå få det att se trovärdigt ut.
Brygga när jag gjorde min debut.
Särsö brygga.Efter lunch spelade vi in ytterligare en scen på bryggan, den här gången med betydligt fler statister inblandade. Det fascinerande var hur noggrant allt planerades. Vi visste alla exakt var vi skulle gå, när vi skulle röra oss och hur länge vi skulle stå still. I den färdiga serien kommer det troligen bara se ut som vanligt folk i bakgrunden, men bakom varje liten rörelse fanns en tanke och en historia.
Alla statister visste exakt vad de skulle göra.Mellan de tagningar jag var med i fick jag möjligheten att röra mig ganska fritt så länge jag inte var i vägen och jag fick då en chans att se hur allt funkade bakom kameran. Vid ett tillfälle höll jag nästan på att dricka upp rekvisitaläsk innan jag insåg att glasflaskorna med Champis och Zingo i kanske inte stod framme för vår skull.
Tältet där vi statister vistades när vi inte spelade in.
Rekvisita tältet med de röda drickesbackarna fyllda med Champis och Zingo.Det var också intressant att se hur många personer som krävs för att få en inspelning att fungera. Någon höll koll på att ljudet fungerade och att det inte dök upp några båtar vars motorljud kom med medan någon annan såg till att det fanns mat och dryck till alla. Ibland satt regissören Björn Stein i ett tält och övervakade, ibland stod han ute vid kameran. Alla hade de samma mål, att få ett bra slutresultat.
Allt kontrollerades för att få bästa möjliga resultat.Vid 19-tiden var alla nöjda och dagen var slut. Efter en tio timmar lång dag väntade nu färja och bilresa hem till Örebro. Trött men nöjd skickade jag en bild till John på min nya 80-talslook och bad honom ge min karaktär ett namn. Han svarade:
Ah, det där är "Sören i Backetorp"
Han flydde Särsö i sin ungdom, men nu har hans far dött och Sören har tvingats åka tillbaka för att ta över gården.
Sören bär fortfarande kläder från sin tid i Stockholm, speciellt när han går ner till ångbåtsbryggan för att titta på Waxholmsbåtarna, "de flytande livlinorna till civilisationen", som Sören säger. Han har en poetisk ådra som aldrig fått blomma ut. I väskan ligger några av hans refuserade diktmanus + mammans bröllopsslöja.
Där har du Sören.
Sören i BacketorpDagen efter gick jag skägglös till jobbet och tänkte att mina 15 minuter i filmbranschen nog var över. Två dagar senare hörde de av sig och undrade om jag ville komma tillbaka. Självklart ville jag det.Statist i TV-serien Svärtan, Del 2:
Dags att gå på fest
16-17 juni 2025
Tre veckor senare var jag tillbaka på Särsö… eller rättare sagt Ingmarsö, för två nya inspelningsdagar. Den här gången skulle en stor scen spelas in där hela ön firar ”Särsödagen”. Sist var vi åtta statister, nu var vi runt femtio.
Ingmarsö hälsar Välkommen!Väl på ön, på väg till kostym och mask kom Amy Deasismont, som regisserade det avsnitt som skulle spelas in, på en cykel och höll på att köra över några av oss. Hon hinner dock väja och hejar glatt på oss innan hon trampar vidare. Framme märks det direkt att produktionen vuxit. Större tält, fler statister och betydligt mer aktivitet. Min färgglada joggingdress var borta och ersatt av en t-shirt och byxor. Det var tänkt att jag skulle ha shorts, men de var så trånga att det aldrig ens var nära att jag skulle få på mig dem. Jag fick istället ett par långbyxor som visade sig vara oväntat bekväma.
En festklädd statist.Inspelningsplatsen var imponerande. En scen hade byggts upp med texten ”Särsödagen”, långbord stod uppställda och överallt fanns typiska 80-talsdetaljer. Ketchupflaskor, Bullens korv-burkar och skyltar om Live Aid gjorde att det verkligen såg ut som om tiden stannat i en sommardag 1985.
Scen och långbord.
Korv och annan mat gick att inhandla.
Fina priser att vinna.
8 kronor för fyra kast.Dagens första scen innebar att Bodil (spelad av Emelie Garbers) hälsar alla välkomna till festen och håller sen en tyst minut för Danne. Vi fick växla mellan att vara glada och festsugna till att vara obekväma och sorgsna. Det låter kanske enkelt, men det är svårare än man tror. Under resten av dagen spelades olika delar av festen in. Jag passerade genom området bakom Johannes och Felicia, stod och pratade med andra statister och försökte se naturlig ut medan jag drack vatten ur en ölflaska som snabbt blev ljummen i solen.
Ölen såg trovärdig ut trots att det bara var vatten.Efter lunch fortsatte inspelningen. Nu skulle vi alla sitta vid långborden. Skillnaden den här gången var att nu sitter Dannes föräldrar Lisbeth (Ellen Jelinek) och Klas (Jakob Hultcranz Hansson) mitt emot mig vid bordet. De ska reagera på att Krille (Noel du Puy) skrattar till under den tysta minuten.Det var imponerande att se hur snabbt stämningen förändrades när kameran börjar rulla. Ena sekunden sitter vi och småpratar mellan tagningarna, nästa sekund satt jag mitt i en tung och sorgsen scen. Det blev tydligt hur skickliga skådespelarna var. Jakob Hultcranz Hansson lyckades se genuint obehaglig ut när hans karaktär blänger mot Krille och det kändes riktigt obehagligt trots att det var en filminspelning.
Under dag två fick vi röra oss betydligt friare. Bandet spelade, folk dansade och vi fick faktiskt bryta mot den tredje regeln och prata på riktigt så länge vi inte pratade om själva inspelningen.
Vid ett tillfälle kom en kameraman upp bakom den jag pratade med och filmade mig i närbild medan vi pratade och skålade. Vi försökte låta avslappnade och prata om väder och vind och folk på festen samtidigt som vi innerst inne tänkte något i stil med ”Herregud, nu filmas vi på riktigt.” Efteråt spekulerade vi vilt om att vi kanske skulle synas ordentligt i den färdiga serien.
Innan den stora dansscenen skulle spelas in fick jag en chans att studera, om än på avstånd, hur man spelade in en scen med ungdomarna. Jag kunde inte stå så nära som jag hade hoppats på men kunde i de monitorer som fanns se vad man spelade in och ungefär hur det skulle se ut i det färdiga avsnittet.
En scen med ungdomsgänget spelas in.Sen var det dags för dagens stora event, dansen. De flesta dansade loss medan jag själv och några andra satt bredvid och drack öl (vatten) och rökte Hollywood-cigaretter medan kamerateamet sprang runt bland de dansande och filmade allt. Det var fullständigt kaotiskt på bästa möjliga sätt. Kameror snurrade runt Helena (Nelly Anderbro) medan personer från inspelningsteamet flyttade undan statister för att ge kameramannen plats och sedan snabbt fyllde luckorna igen. Samtidigt fortsatte alla dansa som om inget hänt.Hollywood-cigaretterna var för övrigt förvånansvärt realistiska. Som före detta rökare väckte de många minnen trots att de inte alls smakade som riktiga cigaretter.
När man så till slut filmade allt ovanifrån med drönare var nästan hela ensemblen på plats och just där och då kändes det faktiskt som att man var på en riktig fest.
När Amy till slut ropade ”Tack!” var vi klara och kunde, lite senare än de tidigare dagarna, bege oss hemåt. Vi bytte om, tog båten till fastlandet och sedan bil till Örebro. Någon gång vid ett-tiden stupade jag i säng efter två långa men roliga dagar.
Statist i TV-serien Svärtan, Del 3:
Epilog
Nästan exakt 11 månader efter min debut som statist offentliggjorde SVT premiärdatum för Svärtan. Serien kommer att visas i sex avsnitt med start den 24 juli, men redan nu har seriens två första avsnitt visats i Cannes där även Jonas Wikstrand prisades för musiken i serien.
Nu återstår bara att se om jag faktiskt syns i serien eller om mina insatser hamnade i papperskorgen. Men oavsett vilket kommer jag aldrig att glömma dagarna på Särsö, förlåt, Ingmarsö. Och vem vet, kanske får Sören i Backetorp en ny chans om även Sommaren 1986: Lovisa och Melinda blir TV-serie.
Tack för att ni tog er tid att läsa.
Hans-Åke Lilja (Sören), webmaster och statist
FAKTA:
Titel: "Svärtan"Premiär: 24/7 2026
Antal avsnitt: 6
Kanal: SVT
